Ju mer jag ser av person Persson i Fichtelius hittills utomordentliga porträtt, desto mer associerar jag till Gustav Vigelands Frognerparken i Oslo och parkens portal. Bland parkens tysk-nackade figurer och ilskna småbarn finns en monolit -- typ två-tre meter hög phallossymbol. Den är byggd av människor som kämpar mot toppen genom att klättra på, trampa ner, dem som är under.
Utan en tanke på de människor, utan vars solidaritet Persson hade varit en avsatt kommunpolitiker i Vingåker, klättrar han vidare. Men, vördade föredetting, ingen människa växer genom att förringa sina ovänner. Tvärtom. Varje påhopp på forna medagerande minskar mitt människovärde. Eller min människovärdighet. De gör att jag själv växer neråt, förminskas. Jag blir mer och mer motmänniska och mindre och mindre medmänniska för att till sist försvinna. Jag tillhör inte Gudrun Schymans supporterklubb, men uppskattar hennes tänk om mäns och kvinnors lika värde. Det "personligan" förr kallade solidaritet.
Ordförande Persson antydde i en tidigare period av livet, att han drömt om att bli präst. Kyrkan har som grundregel att man skall älska sina ovänner och be för sina förföljare. Skall.
Persson kan tryggt sjunga sin nationalhymn "Jag vilar på minnen från fornstora dar, då ärat mitt namn flög över jorden". Han har, med hjälp av goda medarbetare, gjort vårt land litet lättare att leva i. För oss och sin familj. Nu kan han dra sig tillbaks till Sörmlandsgodset och njuta sitt Otium cum dignitate. Eller opium cum digitalis, som vi sa i Nordstan, Göteborg.
Efterträdaren Mona Sahlin har genom sina misstag visat, att hon är en människa.Och det är mänskliga politiker vi behöver. Och människor.
August Strindberg skrev: "Det är inte våra dygder utan våra fel som gör oss till människor."
(En kylskåpsmagnet som ger mig mod att leva.)
Wednesday, March 21, 2007
Tuesday, March 6, 2007
Monday, March 5, 2007
Bunta ihop demonstranter kör dem till tippen
Nu har också det gemytliga Köpenhamn drabbats av kravaller.
Låt oss analysera den meningen. Det behövs ibland när medier sprider värdeladdade meningar utan att coola ned och tänka på meningen bakom meningen. Att sätta sig in i de tankar och känslor tänder den gnista som ibland blossar upp och tänder sopkärl på gemytliga förortsgator.
Striden gäller demonstrationsrätten. Rätten att uttrycka sitt missnöje med myndighetsutövningen. I detta fall beslutet att sälja en central byggtomt i Amager till en kyrka i stället för att öppna huset för en hemlös ungdomsverksamhet. Samma problemställning som gällde i Haga, Göteborg, vilket också ledde till konfrontation. Och vid Hvitfeldtsskolan, senare Avenyn när USA:s president väntades hit.
Men tekniken har gått framåt. I stället för attanvända handfängsel av metall -- som är ganska dyra och måste öppnas med "nyckel" -- använder man numera buntband av plast. Så buntar man ihop buset, som är polisens gängse beteckning av tonåringar eller unga vuxna. Vilket fört med sig en utökad försäljning hos Claes Olson och Teknikmagasinet av avbitartänger inför kommande demonstrationer. Svenska poliser var utkommenderade till Köpenhamn för att lära sig.
Vi minns alla bilderna från göteborgskkonfrontationen av ungdomar på magen med ansiktena i rännstenar. Myndighetsutövning av en politisk majoritet som i Ådalen offrade liv i kampen för yttrande- och tankefrihet.
Buntbanden är hårda, med vassa kanter som skär märken i handlederna om de dras åt för hårt. Och det blir det gärna, om Ordningsmakten missuppfattar sin roll. Ord-ningsmakten. De har inte vare sig mandat eller utbildning för att döma. Deras uppgift är att stoppa misshandel, skadegörelse, återställa ordningen, hejda brottsbalksbrott. När detta är gjort kan de delge misstanke om brott, och i så fall förhöra och rapportera till åklagare. De bryter mot polisreglementet och begår tjänstefel om de använder "mer våld än nöden kräver". Alltså är polisens uppgift att återställa ordningen, skriva rapport till åklageriet. Då blir det paragrafer och inte battonger som klarlägger eventuella brott och bestämmer påföljden. Man kan alltså inte "på fältet" av en enskild polis dömas till och bestraffas med batongslag. Därförär TV:s närvaro viktig också för "buset".
Medierna har rollen att genom sin närvaro, med kamera och mikrofon dokumentera och eventuellt publicera övergrepp. Den enskilde gripne eller åtalade är i enormt underläge och behöver opartiska iakttagare. Därför har vårt land en av världens äldsta tryckfrihetsförordningar som ger rätt åt envar att meddela underrättelser i vad ämne som helst. Medarbetare och medieföretag har absolut tystnadsplikt när det gäller att skydda sina källor. Därför är det också i grundlag förbjudet att forska efter journalistens källor och den journalist som medvetet eller av oaktsamhet avslöjar en källa kan dömas till fängelse.
Den lagen är inte obsolet. Den reviderades 1949.
Det här vill myndigheter gå vid sidan om genom att installera hemliga mikrofoner och dolda kameror i redaktionslokaler. På Maud Olofssons initativ har förslaget lagts på is.Men bara i frysboxen, de kan tinas upp när som helst Redan nu granskas internettrafik och epost när den passerar vår riksgräns. Detta från USA importerade kontrollsystem tillämpas av Försvarets Radioanstalt som scannar trafik till och från utlandet -- kanske också inrikes -- för att leta efter farliga nyckelord, som t ex ordet trrrsm.
En på ytan tämligen harmlös site "bed.nu" är välinformerad. Kolla, inte enbart på raderna, utan mellan.
På sängen sover min nalle middag. Morron, middag och kväll faktist. Hon ligger på sidan med en tass som huvudkudde. Nu är det dags att köra Farfar till Hemmet, för nu är han knäpp. En 79-årig gubbe skall inte leka med nallar! Men hon är ett konstverk. Genom sitt skönt avslappade kroppsspråk inspirerar hon Farfar till att börja gäspa.Och då är det kört!
Gonatt kl 14.51 söndag 4 mars 2007
Låt oss analysera den meningen. Det behövs ibland när medier sprider värdeladdade meningar utan att coola ned och tänka på meningen bakom meningen. Att sätta sig in i de tankar och känslor tänder den gnista som ibland blossar upp och tänder sopkärl på gemytliga förortsgator.
Striden gäller demonstrationsrätten. Rätten att uttrycka sitt missnöje med myndighetsutövningen. I detta fall beslutet att sälja en central byggtomt i Amager till en kyrka i stället för att öppna huset för en hemlös ungdomsverksamhet. Samma problemställning som gällde i Haga, Göteborg, vilket också ledde till konfrontation. Och vid Hvitfeldtsskolan, senare Avenyn när USA:s president väntades hit.
Men tekniken har gått framåt. I stället för attanvända handfängsel av metall -- som är ganska dyra och måste öppnas med "nyckel" -- använder man numera buntband av plast. Så buntar man ihop buset, som är polisens gängse beteckning av tonåringar eller unga vuxna. Vilket fört med sig en utökad försäljning hos Claes Olson och Teknikmagasinet av avbitartänger inför kommande demonstrationer. Svenska poliser var utkommenderade till Köpenhamn för att lära sig.
Vi minns alla bilderna från göteborgskkonfrontationen av ungdomar på magen med ansiktena i rännstenar. Myndighetsutövning av en politisk majoritet som i Ådalen offrade liv i kampen för yttrande- och tankefrihet.
Buntbanden är hårda, med vassa kanter som skär märken i handlederna om de dras åt för hårt. Och det blir det gärna, om Ordningsmakten missuppfattar sin roll. Ord-ningsmakten. De har inte vare sig mandat eller utbildning för att döma. Deras uppgift är att stoppa misshandel, skadegörelse, återställa ordningen, hejda brottsbalksbrott. När detta är gjort kan de delge misstanke om brott, och i så fall förhöra och rapportera till åklagare. De bryter mot polisreglementet och begår tjänstefel om de använder "mer våld än nöden kräver". Alltså är polisens uppgift att återställa ordningen, skriva rapport till åklageriet. Då blir det paragrafer och inte battonger som klarlägger eventuella brott och bestämmer påföljden. Man kan alltså inte "på fältet" av en enskild polis dömas till och bestraffas med batongslag. Därförär TV:s närvaro viktig också för "buset".
Medierna har rollen att genom sin närvaro, med kamera och mikrofon dokumentera och eventuellt publicera övergrepp. Den enskilde gripne eller åtalade är i enormt underläge och behöver opartiska iakttagare. Därför har vårt land en av världens äldsta tryckfrihetsförordningar som ger rätt åt envar att meddela underrättelser i vad ämne som helst. Medarbetare och medieföretag har absolut tystnadsplikt när det gäller att skydda sina källor. Därför är det också i grundlag förbjudet att forska efter journalistens källor och den journalist som medvetet eller av oaktsamhet avslöjar en källa kan dömas till fängelse.
Den lagen är inte obsolet. Den reviderades 1949.
Det här vill myndigheter gå vid sidan om genom att installera hemliga mikrofoner och dolda kameror i redaktionslokaler. På Maud Olofssons initativ har förslaget lagts på is.Men bara i frysboxen, de kan tinas upp när som helst Redan nu granskas internettrafik och epost när den passerar vår riksgräns. Detta från USA importerade kontrollsystem tillämpas av Försvarets Radioanstalt som scannar trafik till och från utlandet -- kanske också inrikes -- för att leta efter farliga nyckelord, som t ex ordet trrrsm.
En på ytan tämligen harmlös site "bed.nu" är välinformerad. Kolla, inte enbart på raderna, utan mellan.
På sängen sover min nalle middag. Morron, middag och kväll faktist. Hon ligger på sidan med en tass som huvudkudde. Nu är det dags att köra Farfar till Hemmet, för nu är han knäpp. En 79-årig gubbe skall inte leka med nallar! Men hon är ett konstverk. Genom sitt skönt avslappade kroppsspråk inspirerar hon Farfar till att börja gäspa.Och då är det kört!
Gonatt kl 14.51 söndag 4 mars 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)
